Det som kändes som en evighet varade egentligen inte längre än trettio minuter innan Siri dök upp bredvid mig. Hennes bruna hår var uppsatt i en hög hästsvans och hon var klädd i ett ljusrosa linne med ett hjärtmotiv och ljusa jeans shorts.

"Varför tog det så lång tid?" Frågade jag henne. Hon satte sig ner bredvid mig.

"Det går ju inga bussar så antingen fick det bli till fots eller till häst. Jag gick!" Log hon och lutade ryggen mot bänkens ryggstöd.

"Okej, varför har du smitit hemifrån?" Frågade hon medan vi tittade på människorna som red och gick omkring på Fort Pinta Torget. Vad skulle jag säga? Siri visst ju om hur jag kände att vara hemma nu för tiden.

Och det blev inte bättre när hon flyttade från Jarlaheim till Moorland, eller ja, hon hade sina hästar där men bodde i Silverglade byn, jag kände mig mer ensam än någonsin i Jarlaheim.

"Du vet varför." Valde jag att säga. Hon tittade nyfiket på mig. Hennes hy hade en solbrun färg, vilket gjorde att hennes bruna ögon fick en hasselbrun färg istället för kastanjebruna, hon såg nästan exotisk ut.

"Kan du utveckla det lite?"

"Men kom igen Siri, du vet varför jag rymt. Jag står inte ut med hur min syster eller hur min mamma behandlar mig. Jag har ingen frihet där hemma, jag har alltid någon som vaktar varenda steg jag gör och jag kan inte ens gå till stallet ensam utan att jag måste ha en vakt med mig!" Fräste jag irriterat åt henne. Siri fortsatte le.

"Sant, men du vet varför, eller vi kanske vet varför. Vi har pratat om detta förut!" Fortsatte hon och fortsatte titta mot fontänen där några yngre ungar börjat leka runt med vattnet.

Ja jag antog att jag visste varför.

Jag avskydde varenda minut utav av det. Att min familj passade på mig har med händelsen för ett år sen. Bara tanken fick kroppen att rysa.

"Ska vi slå fast vid att det stämmer?" Frågade jag henne, nu med ett vagt leende.

"Ja, eller så kan vi bara inbilla oss att det stämmer inte utan att du bara har en efterhängsen syster!" Fnissade hon och ställde sig upp.

"Men nu när du ändå är här så kan vi gå hem till mig, så fort du talar om för din syster att du stannar här åtminstone till i morgon!" Hon blinkade med ena ögat, som om det skulle ge en effekt över något.

"Jag har pojkvän!" Poängterade jag till henne.

"Åh jaså? Det var synd!" Skrattade hon när vi började gå ifrån torget och mot en stenbro som skulle ta oss bort från Fort Pinta.

"På tal om pojkvän, när ska ni ses igen?"

"Till helgen, han hade ledigt och kunde komma då, men som vanligt kommer han till mig och jag inte till honom." Suckade jag när vi gick upp för en lång uppförsbacke tills vi såg en ruin av ett gammalt munkkloster.

"Men varför säger du inget till honom?" Undrade Siri och tittade ner mot marken på våra fötter. Jag hade försökt fråga honom en gång innan, men svaret jag fick då var att han inte skulle vara hemma över huvud taget för att umgås med mig, jobbet tog upp all hans fritid när han var hemma i Jorvik City och valde därför att åka till mig så fort han var ledig. Jag hade aldrig satt min fot i hans lägenhet än mindre besökt Jorvik City.

"Jag tycker du ska fråga honom ändå, han kanske ändra sig!" Sa Siri i ett försök till att uppmuntra mig och krokade sig fast i min arm och styrde mina steg över en åker.

Siri och hennes föräldrar bodde granne med byns urmakare Big Bonny som gömde sig inne i hennes hus och tittade endast fram bakom gardinen när hon hörde tydliga röster från utsidan, dom rösterna hon hörde var mig och Siri. Siri vinkade glatt när hon såg Bonny som fort som attan fortsatte att gömma sig bakom gardinerna.

Siri bjöd in mig till köket i huset. Köket var gammalmodigt med akrylbestruken papperstapet med blåa klöver och löv som motiv. Skåpluckorna och lådorna hade en ultramarin blå färg med svarta knoppar som handtag.

I köksfönstret stod det två vita blomkrukor med Kalanchoer på vardera sida om varandra och mitt emellan dom stod det en trearmad ljusstake i koppar med tre stycken stearinljus.

"Din mamma har verkligen stort sinne för inspiration från den gamla tiden!" Sa jag och satte mig ner vid köksbordet på en blå bänk med svarta sittkuddar.

"Ja min mamma är ju historiker och jobbar heltid. Antar att det var därför vi flyttade hit på grund ut av det. Huset är välbevarat!" Siri ställde fram två glas på ett underlägg på bordet och fyllde upp glasen med iskallt vatten.

"Du saknar inte Jarlaheim då?" Siri satte sig ner mitt emot mig, hennes leende var fortfarande brett, men bakom fasaden av leendet kunde jag se något ledsamt.

"Jarlaheim är och kommer alltid vara en del av mig och jag kommer alltid sakna det, men jag vet att det alltid går färjor så tekniskt sätt kan jag komma på besök när jag vill. Tråkigt att det aldrig blir av nu i sommar!" Suckade hon med handen under hakan och lät hennes ögon beskåda det lilla vi såg av Silverglade byn.

Fortsättning följer...